Det växte upp en lilja uti dalen som en blomstertärna där upprann
Jag stannade och kände doften av det förflutna, spidas med ett stänk av vinden
Dold på den platsen under blommornas bädd, där vilar den som jag har lovat tro
Men svalorna svävar högre upp än mitt löfte, därför rinner min tår på kinden
Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som vilar här
Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen känner sorg i norden
Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år
Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden
Jag svor att följa dig på eviga stigar, valde en som var båd bred och lång
Stapplada fel, förlorade dig ur sikte, därav skiljdes våra öden
Sökte förtvivlat, fann min vän igen, men sanden hade runnit ut för dig
Ber dig förlåta brottet av mitt lov, jag kan ej följa dig i döden
Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som vilar här
Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen känner sorg i norden
Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år
Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden

Teño un pesar como un puño, eicho de contar un día
No meu corazón non cabe, cousa de melancholía
Un corazón de madeira, heino de mandar hacer
Que no sienta, ni padezca, ni sepa lo que es querer